Åländsk Demokrati – Det enda alternativet

Stephan Toivonen
Ordförande

I lagting & i stadsfullmäktige

04 00 56 00 56
Stephan.Toivonen@lagtinget.ax

VILL DU STÄLLA EN FRÅGA?

Din fråga
E-post

Navigeringsmenyn i bojen.

SPONSRAR:

AKTUELLT

3 oktober. Radions debatt om Infrastrukturfrågor. För ÅD: Thomas Dahlgren.

1 oktober. Högskolans valdebatt. Närvarande från Åländsk Demokrati: Marie Seppälä.

26 oktober, Radions debatt om Kommunreform och KST-reformen. För ÅD: Thomas Dahlgren.

24 oktober. Debatt om debattklimatet. För ÅD: Sam “Knatte” Palén

Idag långintervju med fotografering för Nyan. En lång, avspänd och ganska personlig intervju. Publiceras på torsdag enligt plan.

Torsdag 12.00. Presskonferens med de fyra första kandidaterna.

ÅD – sedan 2015

Anföranden i lagtinget 196
Budgetmotioner 34
Åtgärdsmotioner 11

Skriftliga frågor 5
Insändare 200+
Mest aktivitet/ledamot
i lagtinget

FRÅN VÅR FACEBOOK-SIDA

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Öppna inte dörren på vid gavel för unga IS-terrorister!

FN antog en barnkonvention 1989 och Lagtinget gav sitt bifall 1991.
FN har senare antagit tre tilläggsprotokoll. Två av dessa har antagits av Lagtinget. Det tredje, om barns indragning i väpnade konflikter, skickades inte lagtinget då Finland inte ansåg att det var inom demilitariserade Ålands behörighet.
LR anser nu att en del låg inom behörigheten och skriver i ett ”yttrande” att det inte finns några hinder till att lagtinget ger sitt bifall.
Yttrandet kom just före jul och debatten var inplanerad direkt efter budgetomröstningarna. Ett märkligt upplägg.
I lagtingsdebatten 18.1 sade minister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) att det bara är barn och nämnde kvotflyktingar, som orsak till att protokollet behövs. Stämmer det? Vi har fått kvotflyktingar utan detta protokoll.
Det är ett till synes oskyldigt protokoll om barnets rättigheter vid indragning av barn i väpnade konflikter. Vi från Åländsk demokrati stöder i allt väsentligt huvuddragen av konventionen. Det är artikel 6.3 alltså den del av tilläggsprotokollet, som yttrandet berör och som regeringen vill få ett bifall till, som innehåller skrivningar som gör att vi från ÅD inte kan ge något bifall.
Från yttrandet:
”Konventionsstaterna ska om nödvändigt ge dessa personer (alltså barn, som indragits i väpnade konflikter) allt tillbörligt bistånd för deras fysiska och psykiska rehabilitering och återanpassning i samhället.”
Återanpassning? Är det unga personer, som far från Åland för att delta i ett krig och återkommer? Vart far de? Är det infödda eller inflyttade? Varifrån?
Yttrandet: ”För Ålands del kan det handla om situationer där personer återvänder från väpnade konflikter utanför Finland och som kan placeras på Åland ”
Detta är märkligt. Åland är en demilitariserad zon.
Lagtinget måste få veta på vilken myndighet eller vilket land, som ”kan placera” återvändande krigare på Åland?
Yttrandet: ”och är i behov av tillbörligt bistånd för deras psykiska och fysiska rehabilitering och återanpassning i samhället.”
Detta lät ljuvligt i juletid, men vad betyder det?
Har vi kunskaper och resurser på Åland att rehabilitera personer, som återkommer från att ha deltagit i väpnade konflikter? Vill vi ha dem?
Man brukar säga att allt ligger i betraktarens öga. Vad läser ni in i yttrandet?
Vad är det regeringen talar om i yttrandet?
Är det personer, som farit till Syrien och återvänt efter tre år och skall ha ”psykisk och fysisk rehabilitering samt återanpassning i samhället” på det demilitariserade Åland?
I yttrandet: ”Landskapsregeringen konstaterar att ... protokollet inte innehåller bestämmelser som står i strid med självstyrelselagen. ” och ”Landskapsregeringen ser inga hinder för att lagtinget ger sitt bifall till att lagen ... träder i kraft på Åland ... ”
Regeringen skriver inget om fördelar med protokollet. Regeringen har inte analyserat riskerna med protokollet. Vad händer om Lagtinget inte ger sitt bifall? Vi från Åländsk Demokrati utgår ifrån att utskottet kan redogöra för detta och att utskottets förslag blir att Åland inte ger sitt bifall.
Protokollet kan öppna dörren på vidgavel för unga IS-terrorister; sådana, som farit från Åland och sådana, som kommer direkt därifrån. Ministern säger det ”bara är barn”.
Att säga nej är riskfritt. Att säga ja till något så diffust innebär däremot en risk. Vi behöver inte detta protokoll. Finland ansåg att vi inte behövde godkänna resolutionen och även vi från Åländsk Demokrati anser att så är bäst för Åland.
Johan Boman
Thomas Dahlgren
Stephan Toivonen
ÅD
... Läs merStäng

Comment on Facebook

Konstaterar att Åländsk Demokrati hävdar att denna fråga på något sätt skulle kunna kopplas till demilitariseringen av Åland men man kan på intet sätt motivera hur. Denna fråga har absolut ingenting med demilitariseringen att göra, vilket ett lagtingsparti borde ha koll på. Att hävda att så är fallet är dessutom ett mycket stort vågspel då det riskerar att devalvera synen på demilitarisering som ju är en av hörnpelarna i vår självstyrelse. Texten anspelar också på att lagtinget genom sitt ställningstagande gällande konventionen skulle kunna "stänga några dörrar". Även här vore en beskrivning av hur detta sker i praktiken vara på sin plats. Om man inte kan belägga sina två påståenden ovan konkret kan man fråga sig vad värdet av det man framför egentligen är.

Många av dessa "IS-barn" har aktivt deltagit i strider, de har också redan från tidig ålder lärts att hantera vapen och även att avrätta meningsmotståndare. hur ska Åland hantera, bemöta och rehabilitera ett barn som redan hunnit skära halsen av motståndarsoldater? eller barnen som sedan spelar fotboll med huvudet? Dessa barn är inte barn, de är minderåriga bödlar och utpräglade sadister utan minsta spår av empati. Det spelar ingen roll att en psykolog hävdar att barnet är rehabiliterat. Det är det inte och kommer aldrig att bli, inse det! De värderingar västerländsk psykologi tror sig plantera hos dessa barn är inget mer än kosmetika, när läget blir skarpt träder oundvikligen den ursprungliga träningen in, ryggmärgen kommer att bestämma, och ryggmärgsreaktionen är att, med vilka medel som helst, oskadliggöra motståndaren/hotet. Frågan blir då, när blir barnet så triggat att ryggmärgen styr? Är det när han blir tillsagd av den kvinnliga läraren? När han inte får sin vilja fram? När han känner sig kränkt? Slagsmålen på skolgården riskerar att ta en helt ny vändning... De styrande borde kunna ge exempel på lyckad, verkligt lyckad, rehabilitering av dessa unga mördarmaskiner. Bara ett exempel, det räcker... Bilder som FB blockerade finns i bifogad länk... juliacaesar.blog/2019/03/16/mordarsektens-barn/

På vilket sätt har detta med demilitariseringen av Åland att göra???

Skulle aldrig sätta mitt barn i samma skola eller dagis som ett IS barn

Försöker igen... Vad har detta med demilitariseringen att göra?

Vi ska inte ta emot fiendesoldater, som dessa kallas för i Finland...

Jag är ju ungefär lika sugen på att få före detta soldater eller terrorister till Åland som ni är. Därför sade jag vad jag ansåg om vissa formuleringar i detta yttrande i debatten. Jag har också läst på om detta och vad det är som gäller. Missförstånden verkar vara många på båda sidor. I dagens läge så betyder detta ingenting, och det förändrar heller ingenting. Detta handlar om minderåriga personer som lämnar Finland för att strida och sedan återkommer. Vi kan inte stoppa någon från att återvända idag heller, om det skulle ske. Finland kan inte placera tex, kvotflyktingar i någon kommun, eftersom det är kommunens behörighet. Skulle man ändra lagen så att det skulle bli möjligt, så blir det ju det med eller utan detta protokoll. Om någon vill flytta från riket till Åland så finns inget hinder idag heller, så där blir det inte heller någon skillnad. Ni skriver i texten ovan "protokollet kan öppna dörren på vid gavel för unga IS-terrorister" och jag måste nog påstå att ni har fel. Hur ska det kunna göra det? Dom dörrar som är öppna, är det redan nu, och dom som är stängda är det redan nu. Detta förändrar ingenting. Så krutet kan man spara tills den dagen det behövs.

Herregud. Barn är barn och vår uppgift, som vuxna, är att hjälpa dem som behöver det. De påståenden som framförs ovan skrämmer vettet ur mig. Hur blir man så kall och cynisk?

View more comments

Nu behövs ekonomisk kreativitet!

Finansutskottet skrev i sitt betänkande för budget 2021: ”Att nu är fel tidpunkt för hårda åtstramningar av de offentliga utgifterna innebär inte att man kan vänta med reformarbetet. ”
Det är alltså nu som det breda reformarbetet måste inledas av blivande finansminister Roger Höglund (C) och hela regeringen. Det gäller att vända på ännu fler stenar. Vi behöver en ännu större återhämtning innan vi kan tala om tillväxt. Antagligen måste vi även öka intäkterna, alltså nya avgifter av olika slag. Så gjorde också Finland på 1990-talet.
Vissa reformer / förändringar kan göras nu. Andra måste få vänta.
Stora reformer tar lång tid och effekterna låter vänta på sig. Mindre förändringar är snabbare och kan ge snabbare resultat.
Med en dåres envishet har jag lyft fram Ålands Pensionsfond som en möjlighet. Jag har tittat på andra pensionsfonder, som har en avkastning som ligger 2-3 procent högre. Det är något vi måste titta på. Det kunde göra 12 miljoner euro per år.
Åland behöver EU:s Coronastöd. Tyvärr fokuserar projekten inte på ökad tillväxt och sysselsättning på kort sikt. Vi behöver flera projekt. Tyvärr med lånade pengar, men vi behöver inte betala tillbaka tredubbelt, som Finland för sitt ”Corona”-stöd från EU. Vi behöver ”bara” mod att göra det.
Vi borde bredda transportstödet till alla branscher. Enligt en ÅSUB-rapport kunde detta generera 450 arbetsplatser. ÅSUB brukar ha rätt.
Vi kunde införa ett Coronatillägg till de mest utsatta i samhället för att samtidigt stimulera ekonomin. Kanske 1,5 miljoner euro kunde strösslas direkt ut i samhället? Det behöver vi nu. Detta kunde minister Anette Holmberg-Jansson (MSÅ) ta en titt på.
Vi kunde konvertera en del våra 30.000 fossilfordon till gasdrift. Som en övergång innan vi kan nå drömmen om elbilar. De som inte har råd med en ny elbil skall inte behöver känna klimatskam varje dag. Regeringens vackra mål till 2030 är att ersätta halva bilbeståndet på Åland med elbilar. Detta skulle kosta minst 750 miljoner euro, kanske över en miljard eller lika mycket som Ålands BNP. Minister Alfons Röblom (HI) måste avsluta sin dyra teater.
Det sägs att när det regnar manna från himlen, så har den fattige ingen sked. Så är det nu med elbilarna. Regeringen stöder laddstationer och företagen tillåter gratis laddning, men det är inte alla som kan eller vill köpa en ny elbil. Att konvertera sin gamla bil, med små subventioner är då ett ekonomiskt alternativ.
Lånefullmakten om 60 miljoner förlängdes, men det finns faktiskt altarnativ. En återbetalning av bostadslån skulle öka landskapets likviditet med tiotals miljoner.
Och alla företag, som är i kris ser alltid över sina fastigheter. Fastighetsverket har många egendomar, som inte behövs. Med lite kreativitet kan det hjälpa landskapets kassa. Självfallet måste kostnaderna granskas även i dessa tider, men de bör åtgärdas med osthyvel. Inte med motorsåg.
Att se till att inget lån behövs ännu 2021 med hjälp av kreativitet är en viktig uppgift för den tillkommande finansministern. Och att undvika att göra det med hjälp av hårda besparingar.
Besparingarna i den offentliga sektorn är en som en nödvändig operation, men då patienten nu Åland kommit in på akuten måste den inplanerade operationen skjutas upp. Först måste patienten tillfriskna, det vill säga den åländska ekonomin måste växa med 34 procent och nå samma nivå som före denna kris. I annat fall måste vi nu skära på kostnaderna/ välfärden med 24% och det tror jag inte någon vill göra.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
Medlem i finans- och näringsutskottet
... Läs merStäng

Comment on Facebook

En liten kommentar. Avsikten var att peka på alternativ. Detta är inte en finanskris, men tillgångar är mer svårsålda. LR måste inte sälja och kan avgöra om det föreligger pristryck. Många av deras fastigheter är nog alltid svårsålda och kräver sk "rätt" köpare ändå.

Bara en kommentar. Det offentliga skall liksom alla andra försöka avyttra egendom under högkonjunktur framom lågkonjunktur med tanke på efterfrågan och därmed sannolik värdering.

Visst för fan! Sälj när priserna är sämst och köp när dom är som högst...

Vi måste gräva djupare diken!

Finansutskottets betänkande för budget 2021 blev bra till slut, även om texten naturligtvis var bedrövlig ur ekonomisk synvinkel. Men det beskriver verkligheten rätt väl som vi såg den tidig eftermiddag den 10 december 2020.
Men knappt hann bläcket torka på betänkandet innan ÅSUB:s rapport om nationalräkenskaperna för 2018 kom ut.
Där kunde jag läsa: ”BNP för 2018 uppgick till 1 250 miljoner euro, vilket innebar att BNP/capita sjönk med ca 7,5 procent.” . Från en tabell framgår att BNP/capita minskade med 8 procent år 2018, som alltså redan var ett av de mörkaste åren i Ålands ekonomiska historia. Vi har enbart sett några små notiser om detta i media.
I finansutskottets betänkande från december 2018 skrev vi följande:
”Utskottet har erfarit att BNP-tillväxten per capita preliminärt var – 0,5 procent år 2017 och förväntas vara oförändrad år 2018.” och ”den åländska ekonomin 2015 dock ännu inte nått tillbaka till den nivå som rådde innan nedgången 2008”
ÅSUB:s slutliga uppgifter om BNP 2018 innebär att regeringen gjorde sin budget för 2019 på en felaktig prognos och att vi hade ett betydligt sämre ekonomiskt läge än vi kände till.
Då ÅSUB:s prognos för 2020 är ett BNP-tapp på 16 %, så innebär det att BNP-tappet är 24 procent under tre år. Det är ännu värre än vad vi trodde. Som jämförelse kan nämnas att nedgången under den stora ofreden var 30 procent under fem år.
Det är alltså ännu värre än vad vi trodde den 10 december. Vi behöver en ännu större återhämtning. Om BNP faller med 16% så krävs en återhämtning på 19 procent för att nå samma nivå som från början.
Om BNP faller med 24 procent så krävs det en återhämtning på 32 procent för att nå samma nivå som från början. 32 procent innebär en 70 procent större återhämtning än 19 procent.
Åländsk Demokrati har ekonomi i balans som den långsiktiga prioriteringen, men först måste ekonomin växa till utgångsläget, vilket nu är 2017. Senast då måste tyvärr kraftiga besparingar ta vid.
Finansutskottets betänkande skrevs alltså med en verklighetsbild av att det krävs en återhämtning på 19 procent, inte den verkliga om 34 procent.
Min prognos efter tilläggsbudgeten i september var att vi skulle gå tillbaka till BNP-nivån vid millenieskiftet. Nu visar det sig att vi redan 2018 gick tillbaka till samma BNP/capita vi hade år 1997. Om BNP-tappet blir 16 procent för år 2020, så kommer vi till samma BNP/capita som 1990, alltså före bankkrisen.
Vi måste gräva mycket djupare diken. Detta blir en stor utmaning för nästa tilläggsbudget. Det blir en megautmaning för vår nästa finansminister Roger Höglund (C).
Stephan Toivonen
Medlem i finans- och näringsutskottet
Åländsk Demokrati
... Läs merStäng

Comment on Facebook

I detta läge valde just vissa grupper att rejält höja sina löner för att ta en än större del av den offentliga kakan...

Åland kan nog inte spara sig ur krisen, utan att den offentliga servicen sänks väsentligt under nivåerna i resten av Finland. Ålands småskalighet och självstyre kostar pengar. Detta har under alla tider finansierats av ett näringsliv i världsklass. Åland behöver nu ett stort antal nya små och medelstora bolag, och därtill ett par storbolag. Men en sådan utveckling sker inte av sig själv, och definitivt inte över en natt. Jag tror det var ett stort misstag att lämna Business Finland.

Varför inte se hela bilden. Sanningen är ju att Åland inte bara snurrar med de pengar som genereras av varor och tjänster under ett år. Det finns oerhört mycket sparkapital och egendom, 3e sektorn och aktivitet som syns senare eller inte alls i BNP-statistiken. Och framförallt- systemet med klumpsumman vilket gör att LTs penningpung hänger ihop med hur det går för Finland, och så fortsätter vi stryka varandras skjortor. Det kan vara bra, eller dåligt- men finns inte så mycket vi kan göra åt saken. Tycker du det är problematiskt om Åland upptar lån på uppemot 100 miljoner framöver?

Läs mer

Åländsk Demokrati – Det enda alternativet

Stephan Toivonen
Ordförande

I lagting & i stadsfullmäktige

04 00 56 00 56
Stephan.Toivonen@lagtinget.ax

Navigeringsmenyn i bojen nedan.

SPONSRAR:

ÅD – 2015 –

Anförande i lagtinget 194 st
Budgetmotioner 34 st
Åtgärdsmotioner 11 st

Skriftliga frågor 5 st
Insändare 200+
Mest aktivitet / ledamot
I lagtinget

AKTUELLT

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

Öppna inte dörren på vid gavel för unga IS-terrorister!

FN antog en barnkonvention 1989 och Lagtinget gav sitt bifall 1991.
FN har senare antagit tre tilläggsprotokoll. Två av dessa har antagits av Lagtinget. Det tredje, om barns indragning i väpnade konflikter, skickades inte lagtinget då Finland inte ansåg att det var inom demilitariserade Ålands behörighet.
LR anser nu att en del låg inom behörigheten och skriver i ett ”yttrande” att det inte finns några hinder till att lagtinget ger sitt bifall.
Yttrandet kom just före jul och debatten var inplanerad direkt efter budgetomröstningarna. Ett märkligt upplägg.
I lagtingsdebatten 18.1 sade minister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) att det bara är barn och nämnde kvotflyktingar, som orsak till att protokollet behövs. Stämmer det? Vi har fått kvotflyktingar utan detta protokoll.
Det är ett till synes oskyldigt protokoll om barnets rättigheter vid indragning av barn i väpnade konflikter. Vi från Åländsk demokrati stöder i allt väsentligt huvuddragen av konventionen. Det är artikel 6.3 alltså den del av tilläggsprotokollet, som yttrandet berör och som regeringen vill få ett bifall till, som innehåller skrivningar som gör att vi från ÅD inte kan ge något bifall.
Från yttrandet:
”Konventionsstaterna ska om nödvändigt ge dessa personer (alltså barn, som indragits i väpnade konflikter) allt tillbörligt bistånd för deras fysiska och psykiska rehabilitering och återanpassning i samhället.”
Återanpassning? Är det unga personer, som far från Åland för att delta i ett krig och återkommer? Vart far de? Är det infödda eller inflyttade? Varifrån?
Yttrandet: ”För Ålands del kan det handla om situationer där personer återvänder från väpnade konflikter utanför Finland och som kan placeras på Åland ”
Detta är märkligt. Åland är en demilitariserad zon.
Lagtinget måste få veta på vilken myndighet eller vilket land, som ”kan placera” återvändande krigare på Åland?
Yttrandet: ”och är i behov av tillbörligt bistånd för deras psykiska och fysiska rehabilitering och återanpassning i samhället.”
Detta lät ljuvligt i juletid, men vad betyder det?
Har vi kunskaper och resurser på Åland att rehabilitera personer, som återkommer från att ha deltagit i väpnade konflikter? Vill vi ha dem?
Man brukar säga att allt ligger i betraktarens öga. Vad läser ni in i yttrandet?
Vad är det regeringen talar om i yttrandet?
Är det personer, som farit till Syrien och återvänt efter tre år och skall ha ”psykisk och fysisk rehabilitering samt återanpassning i samhället” på det demilitariserade Åland?
I yttrandet: ”Landskapsregeringen konstaterar att ... protokollet inte innehåller bestämmelser som står i strid med självstyrelselagen. ” och ”Landskapsregeringen ser inga hinder för att lagtinget ger sitt bifall till att lagen ... träder i kraft på Åland ... ”
Regeringen skriver inget om fördelar med protokollet. Regeringen har inte analyserat riskerna med protokollet. Vad händer om Lagtinget inte ger sitt bifall? Vi från Åländsk Demokrati utgår ifrån att utskottet kan redogöra för detta och att utskottets förslag blir att Åland inte ger sitt bifall.
Protokollet kan öppna dörren på vidgavel för unga IS-terrorister; sådana, som farit från Åland och sådana, som kommer direkt därifrån. Ministern säger det ”bara är barn”.
Att säga nej är riskfritt. Att säga ja till något så diffust innebär däremot en risk. Vi behöver inte detta protokoll. Finland ansåg att vi inte behövde godkänna resolutionen och även vi från Åländsk Demokrati anser att så är bäst för Åland.
Johan Boman
Thomas Dahlgren
Stephan Toivonen
ÅD
... Läs merStäng

Comment on Facebook

Konstaterar att Åländsk Demokrati hävdar att denna fråga på något sätt skulle kunna kopplas till demilitariseringen av Åland men man kan på intet sätt motivera hur. Denna fråga har absolut ingenting med demilitariseringen att göra, vilket ett lagtingsparti borde ha koll på. Att hävda att så är fallet är dessutom ett mycket stort vågspel då det riskerar att devalvera synen på demilitarisering som ju är en av hörnpelarna i vår självstyrelse. Texten anspelar också på att lagtinget genom sitt ställningstagande gällande konventionen skulle kunna "stänga några dörrar". Även här vore en beskrivning av hur detta sker i praktiken vara på sin plats. Om man inte kan belägga sina två påståenden ovan konkret kan man fråga sig vad värdet av det man framför egentligen är.

Många av dessa "IS-barn" har aktivt deltagit i strider, de har också redan från tidig ålder lärts att hantera vapen och även att avrätta meningsmotståndare. hur ska Åland hantera, bemöta och rehabilitera ett barn som redan hunnit skära halsen av motståndarsoldater? eller barnen som sedan spelar fotboll med huvudet? Dessa barn är inte barn, de är minderåriga bödlar och utpräglade sadister utan minsta spår av empati. Det spelar ingen roll att en psykolog hävdar att barnet är rehabiliterat. Det är det inte och kommer aldrig att bli, inse det! De värderingar västerländsk psykologi tror sig plantera hos dessa barn är inget mer än kosmetika, när läget blir skarpt träder oundvikligen den ursprungliga träningen in, ryggmärgen kommer att bestämma, och ryggmärgsreaktionen är att, med vilka medel som helst, oskadliggöra motståndaren/hotet. Frågan blir då, när blir barnet så triggat att ryggmärgen styr? Är det när han blir tillsagd av den kvinnliga läraren? När han inte får sin vilja fram? När han känner sig kränkt? Slagsmålen på skolgården riskerar att ta en helt ny vändning... De styrande borde kunna ge exempel på lyckad, verkligt lyckad, rehabilitering av dessa unga mördarmaskiner. Bara ett exempel, det räcker... Bilder som FB blockerade finns i bifogad länk... juliacaesar.blog/2019/03/16/mordarsektens-barn/

På vilket sätt har detta med demilitariseringen av Åland att göra???

Skulle aldrig sätta mitt barn i samma skola eller dagis som ett IS barn

Försöker igen... Vad har detta med demilitariseringen att göra?

Vi ska inte ta emot fiendesoldater, som dessa kallas för i Finland...

Jag är ju ungefär lika sugen på att få före detta soldater eller terrorister till Åland som ni är. Därför sade jag vad jag ansåg om vissa formuleringar i detta yttrande i debatten. Jag har också läst på om detta och vad det är som gäller. Missförstånden verkar vara många på båda sidor. I dagens läge så betyder detta ingenting, och det förändrar heller ingenting. Detta handlar om minderåriga personer som lämnar Finland för att strida och sedan återkommer. Vi kan inte stoppa någon från att återvända idag heller, om det skulle ske. Finland kan inte placera tex, kvotflyktingar i någon kommun, eftersom det är kommunens behörighet. Skulle man ändra lagen så att det skulle bli möjligt, så blir det ju det med eller utan detta protokoll. Om någon vill flytta från riket till Åland så finns inget hinder idag heller, så där blir det inte heller någon skillnad. Ni skriver i texten ovan "protokollet kan öppna dörren på vid gavel för unga IS-terrorister" och jag måste nog påstå att ni har fel. Hur ska det kunna göra det? Dom dörrar som är öppna, är det redan nu, och dom som är stängda är det redan nu. Detta förändrar ingenting. Så krutet kan man spara tills den dagen det behövs.

Herregud. Barn är barn och vår uppgift, som vuxna, är att hjälpa dem som behöver det. De påståenden som framförs ovan skrämmer vettet ur mig. Hur blir man så kall och cynisk?

View more comments

Nu behövs ekonomisk kreativitet!

Finansutskottet skrev i sitt betänkande för budget 2021: ”Att nu är fel tidpunkt för hårda åtstramningar av de offentliga utgifterna innebär inte att man kan vänta med reformarbetet. ”
Det är alltså nu som det breda reformarbetet måste inledas av blivande finansminister Roger Höglund (C) och hela regeringen. Det gäller att vända på ännu fler stenar. Vi behöver en ännu större återhämtning innan vi kan tala om tillväxt. Antagligen måste vi även öka intäkterna, alltså nya avgifter av olika slag. Så gjorde också Finland på 1990-talet.
Vissa reformer / förändringar kan göras nu. Andra måste få vänta.
Stora reformer tar lång tid och effekterna låter vänta på sig. Mindre förändringar är snabbare och kan ge snabbare resultat.
Med en dåres envishet har jag lyft fram Ålands Pensionsfond som en möjlighet. Jag har tittat på andra pensionsfonder, som har en avkastning som ligger 2-3 procent högre. Det är något vi måste titta på. Det kunde göra 12 miljoner euro per år.
Åland behöver EU:s Coronastöd. Tyvärr fokuserar projekten inte på ökad tillväxt och sysselsättning på kort sikt. Vi behöver flera projekt. Tyvärr med lånade pengar, men vi behöver inte betala tillbaka tredubbelt, som Finland för sitt ”Corona”-stöd från EU. Vi behöver ”bara” mod att göra det.
Vi borde bredda transportstödet till alla branscher. Enligt en ÅSUB-rapport kunde detta generera 450 arbetsplatser. ÅSUB brukar ha rätt.
Vi kunde införa ett Coronatillägg till de mest utsatta i samhället för att samtidigt stimulera ekonomin. Kanske 1,5 miljoner euro kunde strösslas direkt ut i samhället? Det behöver vi nu. Detta kunde minister Anette Holmberg-Jansson (MSÅ) ta en titt på.
Vi kunde konvertera en del våra 30.000 fossilfordon till gasdrift. Som en övergång innan vi kan nå drömmen om elbilar. De som inte har råd med en ny elbil skall inte behöver känna klimatskam varje dag. Regeringens vackra mål till 2030 är att ersätta halva bilbeståndet på Åland med elbilar. Detta skulle kosta minst 750 miljoner euro, kanske över en miljard eller lika mycket som Ålands BNP. Minister Alfons Röblom (HI) måste avsluta sin dyra teater.
Det sägs att när det regnar manna från himlen, så har den fattige ingen sked. Så är det nu med elbilarna. Regeringen stöder laddstationer och företagen tillåter gratis laddning, men det är inte alla som kan eller vill köpa en ny elbil. Att konvertera sin gamla bil, med små subventioner är då ett ekonomiskt alternativ.
Lånefullmakten om 60 miljoner förlängdes, men det finns faktiskt altarnativ. En återbetalning av bostadslån skulle öka landskapets likviditet med tiotals miljoner.
Och alla företag, som är i kris ser alltid över sina fastigheter. Fastighetsverket har många egendomar, som inte behövs. Med lite kreativitet kan det hjälpa landskapets kassa. Självfallet måste kostnaderna granskas även i dessa tider, men de bör åtgärdas med osthyvel. Inte med motorsåg.
Att se till att inget lån behövs ännu 2021 med hjälp av kreativitet är en viktig uppgift för den tillkommande finansministern. Och att undvika att göra det med hjälp av hårda besparingar.
Besparingarna i den offentliga sektorn är en som en nödvändig operation, men då patienten nu Åland kommit in på akuten måste den inplanerade operationen skjutas upp. Först måste patienten tillfriskna, det vill säga den åländska ekonomin måste växa med 34 procent och nå samma nivå som före denna kris. I annat fall måste vi nu skära på kostnaderna/ välfärden med 24% och det tror jag inte någon vill göra.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
Medlem i finans- och näringsutskottet
... Läs merStäng

Comment on Facebook

En liten kommentar. Avsikten var att peka på alternativ. Detta är inte en finanskris, men tillgångar är mer svårsålda. LR måste inte sälja och kan avgöra om det föreligger pristryck. Många av deras fastigheter är nog alltid svårsålda och kräver sk "rätt" köpare ändå.

Bara en kommentar. Det offentliga skall liksom alla andra försöka avyttra egendom under högkonjunktur framom lågkonjunktur med tanke på efterfrågan och därmed sannolik värdering.

Visst för fan! Sälj när priserna är sämst och köp när dom är som högst...

Vi måste gräva djupare diken!

Finansutskottets betänkande för budget 2021 blev bra till slut, även om texten naturligtvis var bedrövlig ur ekonomisk synvinkel. Men det beskriver verkligheten rätt väl som vi såg den tidig eftermiddag den 10 december 2020.
Men knappt hann bläcket torka på betänkandet innan ÅSUB:s rapport om nationalräkenskaperna för 2018 kom ut.
Där kunde jag läsa: ”BNP för 2018 uppgick till 1 250 miljoner euro, vilket innebar att BNP/capita sjönk med ca 7,5 procent.” . Från en tabell framgår att BNP/capita minskade med 8 procent år 2018, som alltså redan var ett av de mörkaste åren i Ålands ekonomiska historia. Vi har enbart sett några små notiser om detta i media.
I finansutskottets betänkande från december 2018 skrev vi följande:
”Utskottet har erfarit att BNP-tillväxten per capita preliminärt var – 0,5 procent år 2017 och förväntas vara oförändrad år 2018.” och ”den åländska ekonomin 2015 dock ännu inte nått tillbaka till den nivå som rådde innan nedgången 2008”
ÅSUB:s slutliga uppgifter om BNP 2018 innebär att regeringen gjorde sin budget för 2019 på en felaktig prognos och att vi hade ett betydligt sämre ekonomiskt läge än vi kände till.
Då ÅSUB:s prognos för 2020 är ett BNP-tapp på 16 %, så innebär det att BNP-tappet är 24 procent under tre år. Det är ännu värre än vad vi trodde. Som jämförelse kan nämnas att nedgången under den stora ofreden var 30 procent under fem år.
Det är alltså ännu värre än vad vi trodde den 10 december. Vi behöver en ännu större återhämtning. Om BNP faller med 16% så krävs en återhämtning på 19 procent för att nå samma nivå som från början.
Om BNP faller med 24 procent så krävs det en återhämtning på 32 procent för att nå samma nivå som från början. 32 procent innebär en 70 procent större återhämtning än 19 procent.
Åländsk Demokrati har ekonomi i balans som den långsiktiga prioriteringen, men först måste ekonomin växa till utgångsläget, vilket nu är 2017. Senast då måste tyvärr kraftiga besparingar ta vid.
Finansutskottets betänkande skrevs alltså med en verklighetsbild av att det krävs en återhämtning på 19 procent, inte den verkliga om 34 procent.
Min prognos efter tilläggsbudgeten i september var att vi skulle gå tillbaka till BNP-nivån vid millenieskiftet. Nu visar det sig att vi redan 2018 gick tillbaka till samma BNP/capita vi hade år 1997. Om BNP-tappet blir 16 procent för år 2020, så kommer vi till samma BNP/capita som 1990, alltså före bankkrisen.
Vi måste gräva mycket djupare diken. Detta blir en stor utmaning för nästa tilläggsbudget. Det blir en megautmaning för vår nästa finansminister Roger Höglund (C).
Stephan Toivonen
Medlem i finans- och näringsutskottet
Åländsk Demokrati
... Läs merStäng

Comment on Facebook

I detta läge valde just vissa grupper att rejält höja sina löner för att ta en än större del av den offentliga kakan...

Åland kan nog inte spara sig ur krisen, utan att den offentliga servicen sänks väsentligt under nivåerna i resten av Finland. Ålands småskalighet och självstyre kostar pengar. Detta har under alla tider finansierats av ett näringsliv i världsklass. Åland behöver nu ett stort antal nya små och medelstora bolag, och därtill ett par storbolag. Men en sådan utveckling sker inte av sig själv, och definitivt inte över en natt. Jag tror det var ett stort misstag att lämna Business Finland.

Varför inte se hela bilden. Sanningen är ju att Åland inte bara snurrar med de pengar som genereras av varor och tjänster under ett år. Det finns oerhört mycket sparkapital och egendom, 3e sektorn och aktivitet som syns senare eller inte alls i BNP-statistiken. Och framförallt- systemet med klumpsumman vilket gör att LTs penningpung hänger ihop med hur det går för Finland, och så fortsätter vi stryka varandras skjortor. Det kan vara bra, eller dåligt- men finns inte så mycket vi kan göra åt saken. Tycker du det är problematiskt om Åland upptar lån på uppemot 100 miljoner framöver?

Läs mer